Bortgjord.

På lördagen när han var på sin "minisemester" så festade jag med mina kompisar. Och självklart så googlar någon tjej fram hans mobilnr. Och jag som är lite halvberusad skriver ju självklart ett sms: Hoppas du har en härlig natt i ..stad med din blå Lacostpike. Jag väntar fortfarande på min rosa. Sen tog min kompis min mobil och skickade detta sms innan jag bara hann reagera. Och självklart fick jag inget svar. Dagen efter så snackar vi ångest med stora bokstäver! Fy vad jag skämdes. Men hoppades att jag skulle undvika att träffa honom under veckan på jobbet. Men på dagen innan jag ska jobba natt så får jag ett sms av en kompis där det står: Dax att sjuksriva sig. Allan har bytt jourpass och är jour inatt. Grattis. Och jag höll på att kräkas.
Det vara bara att gå till jobbet med huvudet högt och låtsas som ingenting. Men när han såg mig så blev han sådär härligt generad och försvann riktigt fort från avdelningen. Och jag ville gå hem!

Tack o lov så händer det lite på jobbet under natten som gör att Allan behöver ringa mig och vi kan prata som vanligt. Innan jag ska gå hem och lägga mig på morgonen så kommer han upp och kollar så att natten har varit lugn och när jag säger godnatt så tittar han på mig och vinkar. Och där är vi nu! Idag är det onsdag och jag ska gå ut. Och jag kan inte sluta hoppas på att jag kommer att träffa honom ute!

I lära känna stadiet.

Ju mer tiden gick ju mer våghalsig blev jag. Tillslut så vågade jag till och med adda honom på facebook. Men dagarna gick utan resultat. En torsdag när vi jobbade ihop och haft riktigt trevligt så såg jag mitt under passet att han accepterat min vänförfrågan. Jag höll på att dö. Sen log vi bara fånigt mot varandra hela dagen.
På fredagen sen så var jag ju tvungen att fråga om han skulle ut. Och ja det skulle han, men i en helt annan stad. Men han undrade om jag ville hänga med. Och till staden han skulle så är det lite "brattsvarning" så jag var tvungen att ha med mig en Lacoste pike tröja. När jag tyvärr inte hade någon så lovade han att han skulle ordna mig en rosa Lacoste pike. Och han skulle ha en blå. På skoj så planerade vi att vi skulle åka efter lunch och till slut var hela avdelningen involverad i denna karusell. Det blev pinsamt. Sälvklart så kunde jag ju inte åka med en människa jag inte känner till en annan stad. Men fy vad jag var sugen....

Ny!

Ja så enkelt kan man uttrycka sig! Jag visste ju att jag behövde en "ny" att spana på. Och det lyckades jag med. Ganska snabbt. På jobbet finns en doktor som är så fin. Allan. När jag såg hans namn på listan som "sommardoktor" så kunde jag inte sluta le åt hans fula namn. Ingen kan ju heta Allan. Men när han dök upp på jobbet så spelade det ingen roll vad han hette. Han var så fin. Jag presenterade mig och sen gick jag på semester. Under semestern så träffade jag honom ute några gången men pratade aldrig med honom. Men åter efter semestern så var det dax att börja jobba ihop och om han var snygg innan så blev han om möjligt änna snyggare efter ett tag. Lång, smal, mörk, bruna ögon, perfekt leende, lite längre mörkbrunt hår och svarta glasögon.
I början försökte jag hålla en låg profil och inte prata så mycket, men ju mer tiden gick ju mer började vi prata... Vilken pojke!

Minnen!

Har jobbat inatt och vi har haft det riktigt lungt. Mysandes i soffan unden en filt så har jag tänkt tillbaka på Mikael.
Första kvällen jag träffade Mikael var ju verkligen magisk. Han var ju precis den killen jag drömt om hela mitt liv. Lång, smal och vältränad med rutor på magen. Svarta skor, vita byxor, svart skärp och vit skjorta och svart slips. Och halvlångt mellanblont hår. Åhh vad fin han var. Han såg verkligen bara mig den kvällen och jag såg verkligen bara honom! När han stod och dansade bakom mig och höll mig i handen... Åhhh vad jag vill vara där igen! Och första kyssen! Och när vi smiter ut för att få mysa ifred. Vi står vid en kyrkvägg och han tar på mig med en enorm kåthet. När vi sitter där på bänkarna och bara kysser varandra timme efter timme... Fy satan vad den natten var underbar.

Andra gången vi träffas har han vita skor, svarta byxor, vitt skärp och svart skjorta. Mmmm... Hade då inte setts på ett halv år, men han var precis lika vacker som jag minns honom. Och det första han säger efter detta halvår är: - Du är livsfarlig! Som om Mikael inte skulle vara det för mig. Han frågar om vi ska gå ut en runda. Ja det ska vi absolut. Hinner inte mer än ut så tar han mig i sina armar och kysser mig så ljuvligt som det bara går. Vi står ute i säkert en timmer och bara myser, kysser varanda och tar på varandra. Men vi fick avbryta oss pga kompisar!

Dagen efter så sågs vi igen. Då hade han jeans och en tajs rutig skjorta med svart linne under. Så vacker! Hittar honom och han tar min hand och vi går ut med en gång. Samma sak som kvällen innan men denna gången fick det bli taxi hem till honom! Hela taxiresan och i hissen upp var det en mänsklig plåga att inte få slita av honom kläderna!
Väl inne hos Mikael så lugnade vi ner oss och blev nästan lite blyga! Nu var det allvar. Nu kunde ingen se och och vi kunde göra vad vi ville! Vi klädde av oss. Jag honom och han mig! Och att få se honom naken! En grekisk gud kan inte mäta sig med honom! Och där stod jag som inte ser klok ut. Men han verkade bara se på mig med en enorm kåthet. Och där låg vi i flera timmar! Det var helt fantastiskt! Finns inte ord för det! Att bara ligga och titta på varandra, andas i samma takt och känna hans läppar mot mina i en evighet. Läppar mot läppar och samma andetag. Kan fortfarande inte fatta att jag fick uppleva det!

Jag vet att jag aldrig kommer att få se någn lika vacker människa igen! Alla jag ser jämför jag med Mikael. Och om han skulle höra av sig igen så skulle jag inte tveka en enda sekund för att träffa honom igen!

RSS 2.0