KÄRLEK

För det första så vill jag prata med Andreas, berätta allt jag gjort. Men det kommer inte att fungera så det är lika bra att hoppa över det momentet. För det andra så tror jag att jag är med barn. Hur jävla korkad får man bli. Jag har läst berättelser om sådana här historier och skrattat högt. Tyckt att de är dumma i huvudet. För det första, hur kan man vara otrogen? Och för det andra? Hur kan man låta bli att använda kondom?
Oki, jag är dum i huvudet och varit otrogen x flera, och har ingen ursäkt eller bortförklaring. Men jag har alltid skyddat mig. Jag är glad att Simon berättade att kondomen råkat "glida av". Då behöver jag ju inte fundera på vem som är pappan till barnet. Eftersom jag och Andreas inte haft sex på evigheter så kan det bara vara Simon. Nu vet jag ju inte om det är så, jag ha inte vågat kolla. Men det känns att någon inte är som vanligt. Men jag har en vecka kvar till mensen och vill vänta tills den dagen i alla fall... Om man testar för tidigt så kan det ju visa fel... Jag ber verkligen till gud att det inte är något barn! Om jag är oskyldig denna gången så ska jag aldrig mer vara otrogen! ALDRIG! Att jag aldrig lär mig! Och det värsta av allt, jag vill inte lära mig... HELVETE!

Har haft svårt att sluta tänka på lördagen! När jag gick på stan så gick jag och hade ångest för att råka stöta på Simon. Tack och lov så gjorde jag inte det.
Jag kan ju inte sluta tänka på hans kropp. Jag vill absolut inte ha Simon, men jag vill kunna fortsäta vara hans kompis ifall vi hamnar på samma fest någon gång igen. Det vet jag att jag kommer att kunna, men jag kommer nog att se honom naken, framför mig! Haha! Mmm Har insett att det är sexigt med "renrakade" killar.
Igår när jag skulle gå och lägga mig så undrade Andreas vad jag hade på mitt ena bröst. Ett sugmärke. Inte så sexigt! Men ett minne ett par dagar framöver! Nu ska jag bara kolla så han inte lämnat några andra spår efter sig! Det vore förödande. Dumma jävla mig som utsätter mig för detta! Men det är ju roligt att få en kille man drömt om i sängen i 10 år! Helt otippat! Men nu är det gjort.

Idag får det blir ett rubriklöst inlägg.
I helgen var jag ute. Fredagen var trevlig. Visste att Joakim var i Malmö i helgen så jag visste att jag inte behövde stöta på honom. Lördagen likadan. Jag var ute för att ha skoj och inte för att vänta på att Joakim skulle höra av sig. Och det gjorde han inte heller. Men sista dansen, på stället där vi var, kom en gammal kompis till mig, fram. En kompis som jag en gång varit "bästis" med. När vi pluggade ihop, så bodde vi ihop. Han hade sin tjej, Linda och jag hade Andreas, men vi umgick jämt och vi var bara vänner. Vi gjorde allt ihop. For till Ikea, pluggade ihop, åt ihop, tittade på film, gick på stan, fikade, drack mängder med vin... En gång sa en kompis till mig: Men ni måste ju för fan knulla! Jag skrattade och sa att det aldrig skulle hända. Men det har hänt någon gång att jag bara skulle vilja ha honom i säng. Bara för att han är snygg. Kropp som en gud! Men tiden gick och det blev aldrig något. Vi förblev vänner och knappt det. Han lämnade Linda och träffade en ny tjej. Och sen har tiden bara gått. För ett tag sedan lämnade han den tjejen med, men vi fortsatte att ha sporadisk kontakt. Men i lördags så dök han upp lagom till sista dansen. Vi var båda ordentligt fulla, men pratade som vanligt... Fast med en lite flirtig attityd. När danserna var över så stod vi och pratade tills vakten körde ut oss. Och ute fortsatte vi prata. Sen kom vi in på den tiden då vi var "bästisar" och ja, man pratar så mycket när man är onykter. Vi kom in på att ligga med varandra och jag sa att han inte ville, men det ville han visst. Det hela slutade med att jag följde med honom hem för att kolla på hans lägenhet. Och sen gick det som det gick. Simon som en gång varit min bästa vän och jag knullade! Han känner Andreas, men satte på mig utan problem! Simon hatar överviktiga tjejer, men satte på mig utan problem! Och vi höll på i tre timmar. Och jag kunde inte sluta skratta! Det var en seger för mig. Och förmodligen för honom att få sätta på en gift tjej. Vi hade nog samma merit av det här. Det han tyckte var roligt efteråt var att han vet att jag älskar att prata och jag inte kan prata om detta. Vi har många gemensamma vänner och jag har Andreas. Jag hoppas han håller sitt löfte om att hålla tyst. TYST TYST TYST!
Kommer detta fram så är det dubbelt upp så hemskt som om det skulle komma fram att jag har haft Joakim eller Mikael. Simon är ett STORT misstag! Men ett jävligt roligt misstag! Jag är verkligen dum i huvudet!
Ikväll har vi pratat! Och ja, vi kunde prata om det som hände, och både erkände att det var ett jäkla misstag!
Efter 30 min kunde vi avsluta detta! Men det kände ju mindre skoj att han berättade att kondomen åkt av! För kännedom som han så vackert kallade det! Jag skulle skicka ett sms när jag visste resultatet!
Yes! Bättre att du inte vet! Han höll med...
Herregud, vad har jag gjort! IGEN!
DUMMA DUMMA MIG!

Ja, jag är en idiot! Sista dagarna har jag inte kunnat sluta tänka på Joakim! Och jag fattar inte varför. JAG VILL JU INTE TRÄFFA HONOM MER! Det har ju gått flera månader mellan gångerna vi setts. Och nu är det bara en månad sedan vi sågs. En av mina vänner hade sett honom på stan i helgen med en tjej. Jag vet ju att han hade tjej sist vi sågs, så det var ju ingen nyhet... Men är det seriöst mellan dem nu så han inte hör av sig mer? Enklast vore om vi inte hördes alls mer.... Men det vore ju bättre att veta att han INTE kommer att höra av sig mer! Just nu så väntar jag ju bara!
Inte för att tala om Mikael. Det är nu 7 månader sedan vi såsg. Och han är min drömkille. Så är det bara. Inte alla tjejer som haft sex med den vackraste kille de någonsin träffat. Och även haft det bästa sexet ever! Vilket jävla liv jag lever!

Igår var jag och några tjejkompisar ute. Vi åt middag och drack en massa vin. Kl 02 känner jag mig ganska berusad och beslutar mig för att gå hem. En kompis hade gått hem till mig för en timme sedan. Och två tjejer satt kvar på resturangen. När jag kommer halvvägs hem blir jag superkissig och springer och kissar bakom ett träd och då ringer telefonen. Och vem är det? JOAKIM. Jag blev inte ens förvånad. Jag visste att han skulle höra av sig igen... Då hade han sett när jag gick hem och förljde efter mig. Så han står och väntar på mig en bit bort när han ringer... Det där med att vi aldrig skulle ses igen var tydligen inte så allvarligt menat. Jag fattar inte varför jag drar mig så till denna kille. Blir nästan arg på mig själv. När jag precis kommit bort från att längta efter att han ska höra av sig. När vi precis har kommit upp i han slägenhet så ringer telefonen. Sjit. Då är det tjejerna från resturangen som är oroliga för att jag inte kommit hem än. Jag hade ju gått "hem" för en timme sedan. Jag fick säga att jag satt och pratade med en gammal kompis. Och jag tror att de gick på det. Efter att vi var klara var det bara tack o hej. Haha! Undrar när han hör av sig igen...

Idag är det den 13 september! Det innebär att det är ett helt år sedan jag och Mikael träffades för första gången! Och saknar jag honom?? Mer än någon kan ana!! Shit jag skulle verkligen göra vad som helst för att träffa honom igen! Han är verkligen alla kvinnors dröm!! Och jag skulle ta ut skilsmässa direkt! Utan att tveka! Allt för underbara Mikael!

På lördagen när han var på sin "minisemester" så festade jag med mina kompisar. Och självklart så googlar någon tjej fram hans mobilnr. Och jag som är lite halvberusad skriver ju självklart ett sms: Hoppas du har en härlig natt i ..stad med din blå Lacostpike. Jag väntar fortfarande på min rosa. Sen tog min kompis min mobil och skickade detta sms innan jag bara hann reagera. Och självklart fick jag inget svar. Dagen efter så snackar vi ångest med stora bokstäver! Fy vad jag skämdes. Men hoppades att jag skulle undvika att träffa honom under veckan på jobbet. Men på dagen innan jag ska jobba natt så får jag ett sms av en kompis där det står: Dax att sjuksriva sig. Allan har bytt jourpass och är jour inatt. Grattis. Och jag höll på att kräkas.
Det vara bara att gå till jobbet med huvudet högt och låtsas som ingenting. Men när han såg mig så blev han sådär härligt generad och försvann riktigt fort från avdelningen. Och jag ville gå hem!

Tack o lov så händer det lite på jobbet under natten som gör att Allan behöver ringa mig och vi kan prata som vanligt. Innan jag ska gå hem och lägga mig på morgonen så kommer han upp och kollar så att natten har varit lugn och när jag säger godnatt så tittar han på mig och vinkar. Och där är vi nu! Idag är det onsdag och jag ska gå ut. Och jag kan inte sluta hoppas på att jag kommer att träffa honom ute!

Ju mer tiden gick ju mer våghalsig blev jag. Tillslut så vågade jag till och med adda honom på facebook. Men dagarna gick utan resultat. En torsdag när vi jobbade ihop och haft riktigt trevligt så såg jag mitt under passet att han accepterat min vänförfrågan. Jag höll på att dö. Sen log vi bara fånigt mot varandra hela dagen.
På fredagen sen så var jag ju tvungen att fråga om han skulle ut. Och ja det skulle han, men i en helt annan stad. Men han undrade om jag ville hänga med. Och till staden han skulle så är det lite "brattsvarning" så jag var tvungen att ha med mig en Lacoste pike tröja. När jag tyvärr inte hade någon så lovade han att han skulle ordna mig en rosa Lacoste pike. Och han skulle ha en blå. På skoj så planerade vi att vi skulle åka efter lunch och till slut var hela avdelningen involverad i denna karusell. Det blev pinsamt. Sälvklart så kunde jag ju inte åka med en människa jag inte känner till en annan stad. Men fy vad jag var sugen....

Ja så enkelt kan man uttrycka sig! Jag visste ju att jag behövde en "ny" att spana på. Och det lyckades jag med. Ganska snabbt. På jobbet finns en doktor som är så fin. Allan. När jag såg hans namn på listan som "sommardoktor" så kunde jag inte sluta le åt hans fula namn. Ingen kan ju heta Allan. Men när han dök upp på jobbet så spelade det ingen roll vad han hette. Han var så fin. Jag presenterade mig och sen gick jag på semester. Under semestern så träffade jag honom ute några gången men pratade aldrig med honom. Men åter efter semestern så var det dax att börja jobba ihop och om han var snygg innan så blev han om möjligt änna snyggare efter ett tag. Lång, smal, mörk, bruna ögon, perfekt leende, lite längre mörkbrunt hår och svarta glasögon.
I början försökte jag hålla en låg profil och inte prata så mycket, men ju mer tiden gick ju mer började vi prata... Vilken pojke!

Har jobbat inatt och vi har haft det riktigt lungt. Mysandes i soffan unden en filt så har jag tänkt tillbaka på Mikael.
Första kvällen jag träffade Mikael var ju verkligen magisk. Han var ju precis den killen jag drömt om hela mitt liv. Lång, smal och vältränad med rutor på magen. Svarta skor, vita byxor, svart skärp och vit skjorta och svart slips. Och halvlångt mellanblont hår. Åhh vad fin han var. Han såg verkligen bara mig den kvällen och jag såg verkligen bara honom! När han stod och dansade bakom mig och höll mig i handen... Åhhh vad jag vill vara där igen! Och första kyssen! Och när vi smiter ut för att få mysa ifred. Vi står vid en kyrkvägg och han tar på mig med en enorm kåthet. När vi sitter där på bänkarna och bara kysser varandra timme efter timme... Fy satan vad den natten var underbar.

Andra gången vi träffas har han vita skor, svarta byxor, vitt skärp och svart skjorta. Mmmm... Hade då inte setts på ett halv år, men han var precis lika vacker som jag minns honom. Och det första han säger efter detta halvår är: - Du är livsfarlig! Som om Mikael inte skulle vara det för mig. Han frågar om vi ska gå ut en runda. Ja det ska vi absolut. Hinner inte mer än ut så tar han mig i sina armar och kysser mig så ljuvligt som det bara går. Vi står ute i säkert en timmer och bara myser, kysser varanda och tar på varandra. Men vi fick avbryta oss pga kompisar!

Dagen efter så sågs vi igen. Då hade han jeans och en tajs rutig skjorta med svart linne under. Så vacker! Hittar honom och han tar min hand och vi går ut med en gång. Samma sak som kvällen innan men denna gången fick det bli taxi hem till honom! Hela taxiresan och i hissen upp var det en mänsklig plåga att inte få slita av honom kläderna!
Väl inne hos Mikael så lugnade vi ner oss och blev nästan lite blyga! Nu var det allvar. Nu kunde ingen se och och vi kunde göra vad vi ville! Vi klädde av oss. Jag honom och han mig! Och att få se honom naken! En grekisk gud kan inte mäta sig med honom! Och där stod jag som inte ser klok ut. Men han verkade bara se på mig med en enorm kåthet. Och där låg vi i flera timmar! Det var helt fantastiskt! Finns inte ord för det! Att bara ligga och titta på varandra, andas i samma takt och känna hans läppar mot mina i en evighet. Läppar mot läppar och samma andetag. Kan fortfarande inte fatta att jag fick uppleva det!

Jag vet att jag aldrig kommer att få se någn lika vacker människa igen! Alla jag ser jämför jag med Mikael. Och om han skulle höra av sig igen så skulle jag inte tveka en enda sekund för att träffa honom igen!

Jag känner mig ensam! Jag har min man sovandes i sängen, men känner mig som om jag var ensam på jorden.
I lördags när vi var ute så träffade jag på en kille som jag varit superkär i för 10 år sedan. Som man säger: Gammal kärlek rostar aldrig. Denna killen är mycket medveten om min tonårsförälskelse för honom för många år sedan och det ville han ta upp igen. Han smekte mig på brösten flera gånger under kvällen och vi dansade sista dansen innan utestället stängde. Han flickvän och mamman till deras två barn stod en bit ifrån. Det hela slutade med att vi kom fram till at vi ville ligga med varandra. Tack o lov blev det inget av detta. Jag känner ju hans tjej. Men man vet inte vad som händer i framtiden...
Ialla fall på vägen hem, kl 4 på morgonen så kommer Joakim. Fan med. Jag gör ju allt för att komma över honom. Mina kompisar går vidare och jag går med Joakim en bit. Försöker fortfarande få en förklaring till varför ví inte ska ses mer, men han är stenhård. Det blir inte VI fler gånger. Men han lovade att behålla mitt nr! Kanske lika bra att radera hans från min mobil... Vill inte riskera att skicka någon sms på fyllan nästa gång!
Men nu vill jag hitta någon annan... Jag har insett att jag är en människa som behöver leva farligt och ha en brevid min man. Under året har jag ju haft turen att ha haft två. Kanke får bli ett troget år nu?

Fan Fan Fan!

Sista smset från Joakim.

" Förstå att vi kommer aldrig att hända igen, grejer har hänt i mitt liv som gör att jag inte kan längre."

Så var den sagan slut.

Nu kan jag lägga ner denna bloggen. Jag har blivit dumpad. I senaste inlägget som jag skrev så skrev jag ju att nu fick det vara slut med springet hos Joakim. Och det kändes bra med det beslutet. Men igår när jag var ute så kunde jag ändå inte låta bli att skicka ett sms och fråga om vi skulle ses. Mycket dumt av mig! Fick till svar att vi inte skulle ses mer. Nu fick det vara slut på det vi höll på med. Jag skickar fler sms att jag vill veta varför och att jag vill prata i 2 min och bara få ett avslut men han ville inte det. När vi sågs ute sen så försökte jag prata med honom. Med hans kompisar runt honom så var det inte lätt att sköta det snyggt. Men det var nu slut mellan oss. På ett sätt kände jag mig riktigt jäkla dumpad och på ett annat sätt kände jag mig ledsen. Vad ska jag nu hitta på? Känner mig idag inte lika ledsen. Funderade först på att skicka ett sms och önska honom lycka till med lvet, men har än så länge valt att låta bli. Det bästa vore om jag kunde radera hans nr från mobilen så att jag inte riskerar att skicka fler mess eller ringa när jag är ute och får för mig att jag vill ses. Nu ska jag försöka gå vidare! Nu har jag varken Joakim eller Mikael. Bara Andreas. Hur ska jag klara detta?

Ja det är det nästan sedan jag uppdaterade! Illa! Men under semestern så har det inte funnits tid. Men jag har utnyttjat tiden väl. Ialla fall 2 ggr. Med Joakim. Vem annars? Men nu blir det inte fler gånger. Sista gången blev vi upptäckta av en gemensam kompis när jag smög ut från trappuppgången. Fick säga att jag varit på efterfest hos Joakim. Frågan är vem som trodde på mig? Orkar inte bry mig! Men nu får det vara bra! Det är inte värt det! Eller är det värt att bli upptäckt för att komma ur det man själv lever i! Men varför ska man behöva skylla på en otrohet för att bli ensam? Vill jag bli ensam? Jag vill vara lycklig!! Sexet med Andreas sist var katastrof. Äcklad av att ha någon jag inte ens tycker om i mig! Fy fan vad livet är tufft!!!!

Ja det är så mina inlägg känns. Allt handlar ju hela tiden om mina pojkar som jag inte kan få. Vissa dagar känner jag att jag kanske kommer att komma över Mikael, men efter ett par dagar så kommer känslan tillbaka igen. Hur mycket jag vill ha honom. Det är nästan otäckt hur mycket man vill ha en människa man inte kan få. Jag önskar han läst detta så han kunde få känna hur han har påverkat mig. Men jag är för feg för att skicka bloggadressen till honom!

Mikael är min Edward Cullen från Twilight och jag hoppas att jag kommer att bli hans Bella!

Ja det är exakt så jag känner det ikväll. Påverkad av vinet, precis som vanligt! Minnerna av Mikael dansar framför ögonen mer än jag vill! Han ord när han ser mig för första gången på ett halvår och han viskar i mitt öra:  Du är livsfarlig... Mmmm det kan bara kännas på ett sätt. Som en seger! En seger som jag vill känna igen! Vill ha min Mikael!

Det är dött inom alla områden. Sommaren är här och jag tror att Mikael har flyttat från stan. Min saknad är enorm. Joakim har jag inte heller sett på evigheter. Inte samma saknad där. Men det är inte utan att jag kan tänka mig att träffa honom snart... Sommaren sätter ju mina känslor i brand. För alla utom en. Hur ska jag klara av att ha semester tillsammans med Andreas? Förra året gick det bra för Joakim hörde av sig då och då men i år vet jag inte... Kanske dax att hitta någon ny att bli lite småkär i?

Det vackraste två människor kan komma att göra är nog en bebis! När jag har träffat Micke och Joakim så är bebis det jag minst har varit nervös för. Konstigt egentligen. Eftersom både Micke och Joakim är så vackra människor så har jag utan tvekan kunnat tänka mig att föda deras bebis. Utan att behöva berätta för Andreas. Man är ju helt slut i huvudet.
Det har dock inte blivit någon bebis. ( Jag har skyddat mig!) Om inte för bebis så för sjukdomar.
Men visst är man dum, jag skulle gärna bli gravid med Micke , men inte med Andreas som jag är gift med.

När jag vaknade idag så frös jag. Tog första bästa strumpor ur garderoben. Och vems är de? Mikaels. Mikes strumpor som jag fick med mig när jag var där sist. Jag kämpar. Och det går bättre och bättre. Kanske kommer över honom snart... Snart...

Såg Joakim i veckan. Fick inte en miljon fjärilar i magen. 10 st kanske... Men de kittlar skönt.

Är ledig idag och är ganska trött men pga all examen så funderar jag på att gå ut. Man kanske kan få en skymt av antingen Micke eller Joakim. Helst Micke.