I lära känna stadiet.

Ju mer tiden gick ju mer våghalsig blev jag. Tillslut så vågade jag till och med adda honom på facebook. Men dagarna gick utan resultat. En torsdag när vi jobbade ihop och haft riktigt trevligt så såg jag mitt under passet att han accepterat min vänförfrågan. Jag höll på att dö. Sen log vi bara fånigt mot varandra hela dagen.
På fredagen sen så var jag ju tvungen att fråga om han skulle ut. Och ja det skulle han, men i en helt annan stad. Men han undrade om jag ville hänga med. Och till staden han skulle så är det lite "brattsvarning" så jag var tvungen att ha med mig en Lacoste pike tröja. När jag tyvärr inte hade någon så lovade han att han skulle ordna mig en rosa Lacoste pike. Och han skulle ha en blå. På skoj så planerade vi att vi skulle åka efter lunch och till slut var hela avdelningen involverad i denna karusell. Det blev pinsamt. Sälvklart så kunde jag ju inte åka med en människa jag inte känner till en annan stad. Men fy vad jag var sugen....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0