Inte sant!
Ja det är fan inte sant. Inget dåligt samvete efter lördagen. Och vad händer på tisdagen? Jag får ett sms. Från vem? Mikael! Killen som jag inte har hört av på ett halvår. Varför? Fråga som jag fortfarande funderar på! Smset gick ialla fall ut på att han hade funderat på vår natt för ett halvårsedan och han undrade nu om jag ville komma hem till honom och träffas igen. Min första reaktion var att hans kompisar skojade med mig, men när jag kom hem så hade han addat mig på facebook igen och allt pekade på att han faktsikt ville träffa mig igen. På ett sätt så ville jag träffa honom mer än någonsin och på ett sätt så ville jag inte träffa honom alls. Det slutade med att jag svarade honom att jag minns honom och att min situation ändrats totalt men lockades av erbjudandet. Vi bestämde att ses men pga dubbelbokning så avvaktade vi att ses. Dock visste jag att han skulle gå ut. Vi hade sagt att vi skulle ses på ett ställe men jag och min kompis tröttnade på det stället och gick vidare där jag visste att Mikael var. Och det var inte svårt att känna igen denna vackra varelse. Vilken underbar sak. Avvaktande stod jag och tittade på honom medan han kommer fram till mig! Vad säger han? - Du är livsfarlig! Vilket betyg! Jag var tillbaka i samma känslosvall som i september. Tillslut så kommer han fram och ber mig följa med ut. Svårt val? Nej! Åhhh vilken tunga! Vilka händer! Vilka kyssar! Vilken kille! Jag var såld! Igen!
Bestämning att ses på tisdagen igen! Tisdag! Detta var fredag! Jag trodde min kropp skulle brinna upp. Åhhh vad jag ville ha denna underbara kille!
Igen igen.
Tiden efter bröllopet fortsatte sin gilla gång men jag hade fortfarande en inre känsla av att vilja träffa Joakim igen. Trots detta att det var flera månader sedan jag hört av honom. Efter "ettårsdagen" ville jag träffa honom mer än någonsin! Den 14 mars, en lördag. Ute med mina nyfunna vänner som inte har en aning om mitt rätta jag. Vi planerade att dansa hela natten lång. Tills vi kommer till vårt första "stopp" och jag får för mig att Joakim är mitt ragg. Förklarar fint för min kompis Jessie att mitt "ragg" var ute och hon förstod att jag inte var intresserad av att gå vidare. Inte för att jag räknat med napp, men jag var ju tvungen att hälsa på honom. Och fråga om en het natt tillsammans! Och vem fick napp? Jag! Jag fick först krama om honom och berätta att jag ville träffas och han verkade inte speciellt svårövetalad! Han skulle bara säga hejdå till sina kompisar och sen ringa mig. Inte för att jag trodde på det, men visst ringde han! Och visst ville han ha sällskap. Och det fick han. Svag som jag är så sprang jag ifrån Andreas som låg och sov. Igen. Och Joakim väntade på mig utanför sin port. Redan i trappuppgången började vårt heta spel. Spänningen med avsugning i trappuppgång är att rekomendera. Denna gången visste vi exakt vart vi hade varanda och självsäkerheten ökade och så även kraven. Fantasierna började ta fart och jag gjorde sådant i sexväg som jag aldrig trodde jag skulle göra. Ja jag gick över alla gränser. Men det var coolt. Det var häftigt att låta en kille uppleva alla sina sexfantasier med en tjej som jag. Kvällen slutade trots hett sex med att nu fick det vara nog. Vi var klara med varandra. Och jag gick därifrån med ett leende.
Ett helt år.
Tiden efter bröllopet visade sig bli exakt likadant som livet varit innan. Dock så var det så jäkla längesedan jag hört av både Joakim och Mikael så jag började känna att det kanske var min man jag skulle hålla mig till. När jag varit berusad, vilket händer ganska ofta, så kan jag få mina små snedsteg med sms. Har skickat iväg några enstaka sms till Mikael och frågat om han var ute, men han svarade aldrig efter natten vi haft. Joakim tog bort mig från facebook och markerade tydligt att nu när jag var gift så var jag inte intressant där längre. Även Mikael tog bort mig från facebook och jag kände mig åter igen ensam. Frågor från alla om hur livet var som nygift svarades flyktigt. Precis som innan. Och ja, livet mellan mig och min man var precis som innan. Men jag kände mig mer ensam än innan. Hur rätt val har man gjort då?
I slutet av februari kändes det så olustigt att jag ville explodera. Jag ville så gärna träffa Joakim. Men jag visste att han inte ville så på årsdagen efter mitt första tillfälle som otrogen kände jag mig ledsen att jag inte fått vara otrogen fler gånger! Ja, jag erkänner! Jag är både elak och dum.
Evig trohet.
Ja det är ju det man lovar när man står där inför gud och den där församlingen. Bröllopsdagen var perfekt. Jag kan inte säga något annat för då ljuger jag. Som om jag inte brukar göra det?!
Under hösten, efter natten med Mikael så bestämde jag mig för att försöka låta bli att vara med andra. Andra och andra, men de två jag haft under året som bröllopet planerats. Jag som alltid pratat om hur äckligt det är med otrohet var nu värst av alla. Jag och min man har alltid kunnat prata om vad vi accepterar i ett förhållande och båda har hela tiden varit överrens om att om vi nu ska vara otrogen mot den andre så ska vi göra slut med den andre först. Eller ialla fall tala om att man varit med någon annan och ta ställning till hur man vill göra efter det. Men falska jag klädde på mig min fina klänning och ljög inför både min man, Gud och församlingen. Jag kommer att hamna i Helvetet. Men jag hade en jävligt rolig bröllopsfest och jag var grymt vacker i min klänning. Dock så fanns mina tankar på Joakim under kvällen. Det var han som jag var förälskad i.
Natten den 13 September.
Vuxen människa som man är så kan man ju inte sitta och hångla med en annan människa när man är förlovad med en annan. Iallafall inte på ett dansställe där alla kan se en. Och i den lilla stad vi bor i. Jag förklarade fint att jag hade pojkvän, men det verkade inte vara något hinder för Mikael. Sagt och gjort, vi gick ut istället. Det stället vi var på ligger lite på en bakgata och det är inte svårt att hitta små gömställen. Bland annat så fanns det en kyrka i närheten och utanför denna kyrkan fanns utemöbler att sitta i. Åhh vad det var underbart. Han visste precis hur han skulle bete sig för att jag skulle känna mig en prinsessa. Här sitter vi i flera timmar och bara myser. Det fanns inte en tanke på att jag skulle gå hem till min blivande man. Han fanns inte ens i tankarna under hela kvällen. Kl 04 var Mikael tvungen att gå. Jag satt kvar en stund och funderade på hur fin han var. Att han visade sig vara 22 år var en rolig seger för mig. Att en så vacker och ung kille ville ha mig som var 28 och fet? Det fanns inte i min värld. Vilken seger. Traskade hem med ett leende på läpparna och med ett nytt nr i mobilen.
Lördagen den 13 Septemer.
Jag hade jobbat dubbelnätter så jag var riktigt trött när telefonen ringde på lördagen. Det var min barndomskompis Katta som jag inte hört av sedan jag hade min 25 års fest och vi blev ovänner. Men efter 20 års vänskap så är man inte långsint. Hennes förslag var att vi skulle ses över lite vin. Sagt och gjort. Bara Katta och jag och vårt vin. Många skratt blev det. Vi pratade om det stundade bröllopet och hon såg fram emot att få se mig stå brud. Efter midnatt så beslutar vi oss i alla fall för att gå ut. När man är onykter så blir man ju extra sugen på att dansa och träffa folk. Och ja, det var för att gå ut för att se om Joakim var ute. Hade till och med övervägt att låta han uppfylla sina fantasier bara för att få följa med honom hem en natt till. Men ingen Joakim ute. Och tur var väl det. Det dansställe som jag vanligtvis brukar gå till var under renovering men vi var så jäkla sugna på att dansa så vi tog stans "raggningsställe". Hit går man bara om man är 18, raggare, ful eller för gammal för alla andra ställen. Ja, uppsamlingsplatsen för alla missanpassade. Men dit gick vi. Det visade sig att flera "normala" personer sökt sig hit denna kvällen. Bland annat Mikael. När jag såg denna killen på dansgolvet så tänkte jag bara en tanke: - Vilken perfekt människa. Som jag skrivit innan så faller jag gärna för utseendet och så gjorde jag även denna kvällen. Han var det vackraste jag sett och kunde inte sluta titta på honom. Till och med Katta hade stannat upp för att studera honom. Vi placerade oss på dansgolvet så jag kunde ha koll på honom och plötsligt så står han brevid mig. Han håller mig i handen och bara tittar på mig. Jag ljuger inte, det var som rena drömmen. Eftersom Katta var med så kunde jag ju inte visa att jag var totalt såld utan vi släppte varandra och dansade vidare. Efter en stund var han tillbaka och dansade bakom mig. Han tog min hand igen och bad mig följa med. Vi satte oss i en soffa och det första han gör är att kyssa mig. Ja gode gud. Jag visste inte ens längre vart jag var och han hade kunnat förtrolla mig till världens ände. Ja jag önskade redan efter första kyssen att han skulle ta mig med sig och aldrig släppa mig. Men vi kunde ju inte sitta och kyssas på ett dansställe, med mina kompisar omkring. Och med ett bröllop som skulle stunda om 3 månader. Hur skulle jag lösa detta?
Igen.
Ja man ska ju inte tro att det inte hände igen. Detta en natt under vår semester. Det visade sig att jag och Joakim hade semester samtidigt. Lite sms då och då. En natt i slutet av juli så vill Joakim ses. Vid detta laget så hade jag börjat fundera på om det var värt att chansa på att ses igen? Jag var ju kär i honom. Och ett stundande bröllop med en annan! Vem ville jag lura? Ja, Joakim visste vid detta laget om att snart var dax för mig att gifta mig. Men när Andreas somnat så smyger jag mig iväg. Mitt i natten. Man verkar vara med i en dokusåpa om värsta dumma tjejen, men ingen upptäckt än. Smiter iväg från lägenheten, får en nyckel nedslängd från fönstret till Joakim, myser en stund och smiter hem igen. Hur jävla billig får man bli? Denna tredje gång vi sågs så kändes det nästan lite jobbigt. Det började bli allvar och Joakim fick nog. Han predikade om att det bara var sex och jag hade inget att hämta m.m.m Jag försökte att inte vara ledsen, men visst kände jag mig "lämnad". Det som fick mig att gå vidare var hans fantasier. Hans sexfantasier började lysa igenom och jag är inte den tjejen som gillar att ha en kille som kissar på mig. Ja det är sant. Hans fantasi var att kissa på mig. Och jag sa Nej nej nej. Och åter nej.
Lång tid.
Efter februari så började mitt liv och mina känslor åka berg och dalbana. Jag verkade lycklig utåtsett och testade glatt min brudklänning och planerade bröllop. Men ångesten inom mig växte. Var detta verkligen rätt beslut? Ska man gifta sig med en kille när man är kär i en annan? Joakim hörde jag inte så mycket av. Jag skrev några gånger till honom på facebook utan att han svarade. Försökte komma över mina känslor och börja älska min blivande man igen.
Började se fram emot bröllopet. Detta var i Juni.
26 juni ringer min chef och berättar att jag får vara ledig under kvällen. Underbart. Andreas jobbar kvällen och jag väntar mig en kväll i min ensamhet. Ensamheten blev dock kortvaraig. Joakim som jag inte hört av sedan i början av mars, hör plötsligt av sig. Andreas jobbade kväll och jag var fri att göra vad jag ville. Sa till Andreas att jag skulle fika med en kompis. Kvällen tillbringades i Joakims soffa. Först med TV tittande. Men spänningen byggdes upp under tvtittande och snart hånglades de loss i soffan. Och har man en gång haft sex så blir det gärna en gång till. Jag var otrogen igen. Det var ännu lättare denna gången. Inte för att det var svårt första gången, men denna gången var ännu enklare. Trots att jag tyckt att det var evigheter sedan jag varit otrogen senast så var det bara tre månader. För mig kändes som en livstid. Och inte en gång under dessa månader så hade jag sex med min kille. Kärlek?
Förälskelse.
Har alltid haft lätt för att bli kär. Och har alltid haft svårt att komma över någon jag en gång varit kär i. Har jag någonsin varit riktigt kär så har denna killen alltid haft en liten bit av mitt hjärta.
Efter min otrohetsnatt så blommade jag upp och tyckte att livet blev underbart. Äntligen blev det spänning i tillvaron. Samtidigt som jag planerade mitt bröllop så längtade jag efter att vara i en annan killes säng. Jag har alltid haft svårt att hålla tyst om vad jag gör och tycker. Min fina röda färg i ansiktet avslöjar det mesta om mig. Dagen efter natten med Joakim så var jag sprickfärdig. Jag ringde min moster och berättar allt. Stackars min moster. Hon tyckte inte alls att det var en rolig nyhet. Jag var ju så glad. Jag, feta och fula tjejen hade fått knulla stans snyggaste kille. Hur kunde man inte vara glad över det? Pratar med en annan nära vän, en granne. Hon tycker inte heller att detta var en bra nyhet. Hon började må dåligt av att veta. Jaha, vem skulle jag sprida min glädje till? Joakim var ju inte den man kunde ringa och säga att man var kär i. Och dölja detta för min blivande man? Inte lätt. På måndagen bokade jag ialla fall en tid till gynekologen för ett klamydiatest. Man vet ju aldrig. Och hur snyggt skulle det se ut att komma hem med klamydia eller någon annan trevlig könssjukdom? Nej, jag tog det säkra före det osäkre. Jag är så snäll och omtänksam. Och utan sjukdom.
Första natten som otrogen.
Jag som alltid avskytt allt som har med otrohet att göra tyckte helt plötsligt att detta var ju helt ok. Om nu en drömkille ebrjuder en att följa med hem så tackar man ju inte nej till det. Inte ens om man planerar bröllop? Eller? Iallafall så ville jag gärna följa med denna vackra människa hem. Såfort vi kom utanför baren vi var på så kysste han mig och jag höll på att smälta som en snöboll på Bahamas. Min första tanke var: Är det såhär det ska kännas att kyssa någon? Mina knän blev svaga och min tunga levde ett eget liv. Ingenting skulle få mig att stoppa min hemgång och otrohet med Joakim. Andreas fanns inte ens i mina tankar. Nu var det jag och min dröm. Och drömmen blev sann. Efter att varit tillsammans med samma kille i många år så tappar man fantasin. Detta hjälpte Joakim mig att återuppleva. Alla tänkbara ställningar, ställningar som man bara tänkt på och vågat drömma om blev till verklighet. Han var över hela mig och jag var över hela honom. Natten blev underbar. Min första natt som otrogen och jag ångrade mig inte en enda sekund. Det var värt allt. Har man träffat den rätta partnern i livet då?
Skottdagen 2008.
Ja eller kallas det skottdagen den 29 februari? Detta datum var ialla fall en fredag och jag var ute på krogen för att fira en kompis som fyllt år. Jag hade egentligen bestämt mig för att inte gå ut efter födelsedagsbarnets förfest. Jag hade samma frisyr som jag haft på jobbet och hade inte duschat efter detta. Jag kände mig grymt snuskig. På kalasbarnets födelsedagsfest så fanns en liten hemsk tjej som är elak in i själen. För att markera redan från början så sa jag att när vi kom in till "stan" så skulle jag gå hem. Ingen sa någonting om detta. När vinet tar sin fart så är man ju inte svår nog att övetala att följa med ut några minuter. Med ett glas vin i handen och på glatt humör så står Joakim där. Joakim som så länge varit min drömkille, men som jag inte träffat i verkliga livet. Jag trodde jag skulle sluta andas. Efter lite vin i kroppen så vågar man ju ändå chansa så jag traskar fram och presenterar mig. Inte för att det skulle behövas. Han visste mycket väl vem jag var. Bersusad och riktigt glad för att han kände igen mig så kunde jag inte sluta prata med honom. Trots hans påpekningar om att jag skulle gifta mig så kunde jag inte låta bli att övertala honom om att få följa med honom hem. Och han nappade. Vilken jävla seger. Jag skulle följa med stans snyggaste kille hem. Otrohet? Vad fan är det? Detta var en seger för mig!
Facebook.
Facebook är ett underbart tidsfördriv. Som en flitig användare i början så addadde man ju alla som man någonsin sett i verkliga livet. Som jag skrev innan så fanns det ju en kille som heter Joakim som alltid varit förbjuden för en sådan tjej som mig, Ful, fet och opolulär. För att utmana ödet en dag efter några glas vin så addadde jag denna killen för att se vad det skulle leda. Bara en stund efteråt så var vi "facebookkompisar". Ganska så direkt så skrev denna vackra människa till mig och frågade vem jag var. Bara detta fick mitt självförtroende att växa. Jag ljög ihop en historia om att jag addat honom av misstag pga att vi hade många gemensamma vänner. Han verkade tro på mig och vi började prata via chatt. Han addadde mig på msn och jag kände hur fjärilarna i magen började dansa. Trots mitt självkritiska granskande så började han planera hur vi skulle ses. Han bjöd ut mig på olika arrangemang och jag vågade inte tacka ja. Jag var förälskad i Joakim och ville ångra mitt "ja" till giftemålsplanering. Joakim erbjöd mig bubbelbadsmys och annat underbart som Andreas aldrig skulle drömma om. För att inte trilla över gränsen till att göra något dumt så lade jag upp bilder på tänkbara brudklänningar och brudbuketter på facebook profilen. Stackars Joakim undrade om jag skulle gifta mig och jag kunde ju inte svara annat än ja. Där avslutades vår kontakt. Fanken vilken förlust detta var för mig. Min drömkille erbjuder mig att ses och jag säger att jag ska gifta mig med någon jag inte ens vet om jag älskar. Hur jävla korkad får man vara?
Frieri.
Ja, jag och Andreas förlovade oss år 2000. Det var ett oromantiskt frieri. Jag blev 20 år och var rädd för att aldrig träffa någon annan. Jag tog första bästa. När jag skulle fylla 20 år så kom han inte på någon födelsedagspresent och det blev tillslut en förlovningsring. Visst kändes det fortfarande spännande och jag visade stolt upp min ring.
Åren gick och allt gick sin gilla gång. I december 2007 kom frågan: - Ska vi gifta oss eller? Shit, vad fan svarar man? Ja okej vi gör väl det. Trots all forbi för att gå till prästen och lova varandra evig trohet inför Gud. Skulle det inte bli mer av livet? Ska man som 27 åring inte ha sex mer än 1 gång vart tredje månad? Men av rädsla för att förlora tryggheten så satte bröllopsplanerna fart. Och vem kan stanna den karusell som snurrar? Fast man mår illa, vill kräkas och bara hoppa av? Inte jag! Vem skulle ju annars vilja ha mig? Bröllopsplaneringen var i full gång.
Gymnasiekärlek.
Trots att gymnasiet var en katastrof i kärlekens tecken så var man ju förälskad i många. Inte i många personligheter utan i många utseenden. man letade efter den "rätte" för mig. Allt från töntar, fotbollskillar, pluggisar och supersnygga fick mitt hjärta att klappa. Och det var ju givetvis ingen som ville ha mig. Det fanns en kille bland de " supersnygga". Han var fantastisk. Ingen fotomodell i hela världen skulle väga upp till hans klass. Han var en vacker kille helt enkelt. Inte för att jag någonsin pratade med honom, men det var harmoni att bara få titta på honom. Det var inte bara jag som tittade på denna vackra kille. Alla tjejer ville prata med denna vackra människa. Joakim som han heter såg aldrig åt mitt håll. Men jag såg alltid åt hans.
Oskuld.
Jag har bara testat en kille innan min man. På ett jäkla Releseparty någonstans i Hallands skogar. Han tog min oskuld helt opersonligt med olåst dörr på denna hemska fest. Han hette Johan tror jag och jobbade som chef på någon konstigt företag i Stockholm. Jag minns bara att han var sååå stor och var över hela mig och det gjorde sååå ont. Jag låg som en död i sängen och var bara nöjd att det var över.Jag var äntligen av med oskulden 4 år efter alla andra. Jag var 18 år. Efteråt så fick jag hans visitkort och han sa att vi skulle höras av när han var i min stad för att utvecka något vackert till något ännu vackrare. Han måste vara stendum på riktigt. Det var inte ens lite underbart. Det var katastrof.
Att förlora oskulden var inte vackert, det var nödvändigt.
Eviga kompis.
Jag har varit tillsammans med min man i snart 10 år. Ja shit det har minsann inte varit någon vacker resa på rosor under alla åren. När vi träffades så var jag 18 år. Överviktig och med grymt dåligt självförtroende. Att han inte var min drömprins kunde jag tala om redan då. För att vara ärlig så tyckte jag att han var ful. Visst är jag hemsk? Han var inte ens snäll mot mig i börjagn och för att vara ärlig så tror jag att han hade mig i väntan på någon annan. En annan som aldrig kom och det blev vi. Han blev min första pojkvän. Jag ska inte förneka att jag inte var kär i honom för det var jag, men jag har aldrig kunnat säga att jag är riktigt stolt över honom. Dock var han min första pojkvän. Under hela skoltiden så var jag den tjejen som alla blev kompis med. Ingen ville ha mig som flickvän och jag var alltid den som stod ensam kvar vid de lugna låtarna i slutet på alla discon. Vem skulle vilja dansa med den feta? Nej jag stod bra där jag stod. Visst var jag alla killars kompis, jag var ju den som kände alla populära tjejer och kunde framföra deras önskemål om en chans, men kvar stod jag. Mitt hjärta brann för många och jag stod där med heta känslor och röda kinder men ensam kvar. Tjejen som ingen ville ha. Jag hatade högstadiet och gymnasiet.
Tjej på 28
För en kort presentation av mig själv så är jag en tjej på snart 29 år. Vill inte ha några barn. Bara detta är ångest att erkänna för samhället. Jag är överviktig vilket är förbjudet att vara. Dagens problem handlar ju mycket kring hur man ser ut och hur man klär sig och nej det är fan inte kul att handla kläder i Ellos Plus katalog. Men vad ska man göra? Jag vägrar klä mig i en fodersäck och gömma mig. Jag har oftast väldigt gott självförtroende. Jag är fet men vacker brukar jag säga. Värst är när alla i välmening kommer och berättar för en om alla tänkbara dieter och motionsformer. Som om man vore dum i huvudet. Iallafall så sitter mycket av min övervikt på brösten. Många brukar inte tro mig när jag säger min BH stl som är 95 H. Finns det verkligen tänker ni nu! Och ja det gör det. Och det kostar därefter. Men jag älskar mina bröst. Och så gör även många killar. Men man får betala kring 800 kr för en BH. Det är ingen vardagslyx.
Snart fortsätter äventyret!
Puss
Nu jäklar!
Nu har jag skaffat mig en anonym blogg. Äntligen kan jag skriva allt som jag vill utan att någon vet vem jag är. Och ni som kommer att läsa kommer att var tacksamma för att ni slipper veta vem jag är. Jag har äntligen en frizoon där jag kan ventilera allt. Allt som ingen vill veta. Låt mig testa er! Välkommen till mig!
Kl är snart 24 och jag har som sagt öppnat min första och enda blogg. Jag försökte ge mig på starta en vanlig blogg om allt som man ska skriva om, skönhet, mode och kärlek. Läsarsiffrorna sjönk katastrofalt. Varför? För vem vill läsa om vardagliga ting som alla andra själva upplever? Inte jag i alla fall. Jag hade önskat att jag hittat en blogg som min för ett tag sedan. En blogg som handlar om äktenskap, känslor, skilsmässa, förälskelse, förbjudet sex, otrohet, heta kyssar och förbjudna tankar.
Om 6 timmar ska jag upp och jobba. Inga problem säger ni säkert. Grejen är den att jag har druckit vin och är berusad. Allt för att bedöva alla känslor.
Hoppas du finner min blogg tänkvärd och läsvärd.
Välkommen till min nya blogg!
