Fan!

Jag känner mig ensam! Jag har min man sovandes i sängen, men känner mig som om jag var ensam på jorden.
I lördags när vi var ute så träffade jag på en kille som jag varit superkär i för 10 år sedan. Som man säger: Gammal kärlek rostar aldrig. Denna killen är mycket medveten om min tonårsförälskelse för honom för många år sedan och det ville han ta upp igen. Han smekte mig på brösten flera gånger under kvällen och vi dansade sista dansen innan utestället stängde. Han flickvän och mamman till deras två barn stod en bit ifrån. Det hela slutade med att vi kom fram till at vi ville ligga med varandra. Tack o lov blev det inget av detta. Jag känner ju hans tjej. Men man vet inte vad som händer i framtiden...
Ialla fall på vägen hem, kl 4 på morgonen så kommer Joakim. Fan med. Jag gör ju allt för att komma över honom. Mina kompisar går vidare och jag går med Joakim en bit. Försöker fortfarande få en förklaring till varför ví inte ska ses mer, men han är stenhård. Det blir inte VI fler gånger. Men han lovade att behålla mitt nr! Kanske lika bra att radera hans från min mobil... Vill inte riskera att skicka någon sms på fyllan nästa gång!
Men nu vill jag hitta någon annan... Jag har insett att jag är en människa som behöver leva farligt och ha en brevid min man. Under året har jag ju haft turen att ha haft två. Kanke får bli ett troget år nu?

Fan Fan Fan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0