KÄRLEK

Jag känner mig ensam! Jag har min man sovandes i sängen, men känner mig som om jag var ensam på jorden.
I lördags när vi var ute så träffade jag på en kille som jag varit superkär i för 10 år sedan. Som man säger: Gammal kärlek rostar aldrig. Denna killen är mycket medveten om min tonårsförälskelse för honom för många år sedan och det ville han ta upp igen. Han smekte mig på brösten flera gånger under kvällen och vi dansade sista dansen innan utestället stängde. Han flickvän och mamman till deras två barn stod en bit ifrån. Det hela slutade med att vi kom fram till at vi ville ligga med varandra. Tack o lov blev det inget av detta. Jag känner ju hans tjej. Men man vet inte vad som händer i framtiden...
Ialla fall på vägen hem, kl 4 på morgonen så kommer Joakim. Fan med. Jag gör ju allt för att komma över honom. Mina kompisar går vidare och jag går med Joakim en bit. Försöker fortfarande få en förklaring till varför ví inte ska ses mer, men han är stenhård. Det blir inte VI fler gånger. Men han lovade att behålla mitt nr! Kanske lika bra att radera hans från min mobil... Vill inte riskera att skicka någon sms på fyllan nästa gång!
Men nu vill jag hitta någon annan... Jag har insett att jag är en människa som behöver leva farligt och ha en brevid min man. Under året har jag ju haft turen att ha haft två. Kanke får bli ett troget år nu?

Fan Fan Fan!

Sista smset från Joakim.

" Förstå att vi kommer aldrig att hända igen, grejer har hänt i mitt liv som gör att jag inte kan längre."

Så var den sagan slut.

Nu kan jag lägga ner denna bloggen. Jag har blivit dumpad. I senaste inlägget som jag skrev så skrev jag ju att nu fick det vara slut med springet hos Joakim. Och det kändes bra med det beslutet. Men igår när jag var ute så kunde jag ändå inte låta bli att skicka ett sms och fråga om vi skulle ses. Mycket dumt av mig! Fick till svar att vi inte skulle ses mer. Nu fick det vara slut på det vi höll på med. Jag skickar fler sms att jag vill veta varför och att jag vill prata i 2 min och bara få ett avslut men han ville inte det. När vi sågs ute sen så försökte jag prata med honom. Med hans kompisar runt honom så var det inte lätt att sköta det snyggt. Men det var nu slut mellan oss. På ett sätt kände jag mig riktigt jäkla dumpad och på ett annat sätt kände jag mig ledsen. Vad ska jag nu hitta på? Känner mig idag inte lika ledsen. Funderade först på att skicka ett sms och önska honom lycka till med lvet, men har än så länge valt att låta bli. Det bästa vore om jag kunde radera hans nr från mobilen så att jag inte riskerar att skicka fler mess eller ringa när jag är ute och får för mig att jag vill ses. Nu ska jag försöka gå vidare! Nu har jag varken Joakim eller Mikael. Bara Andreas. Hur ska jag klara detta?

Ja det är det nästan sedan jag uppdaterade! Illa! Men under semestern så har det inte funnits tid. Men jag har utnyttjat tiden väl. Ialla fall 2 ggr. Med Joakim. Vem annars? Men nu blir det inte fler gånger. Sista gången blev vi upptäckta av en gemensam kompis när jag smög ut från trappuppgången. Fick säga att jag varit på efterfest hos Joakim. Frågan är vem som trodde på mig? Orkar inte bry mig! Men nu får det vara bra! Det är inte värt det! Eller är det värt att bli upptäckt för att komma ur det man själv lever i! Men varför ska man behöva skylla på en otrohet för att bli ensam? Vill jag bli ensam? Jag vill vara lycklig!! Sexet med Andreas sist var katastrof. Äcklad av att ha någon jag inte ens tycker om i mig! Fy fan vad livet är tufft!!!!