KÄRLEK

Ja det är så mina inlägg känns. Allt handlar ju hela tiden om mina pojkar som jag inte kan få. Vissa dagar känner jag att jag kanske kommer att komma över Mikael, men efter ett par dagar så kommer känslan tillbaka igen. Hur mycket jag vill ha honom. Det är nästan otäckt hur mycket man vill ha en människa man inte kan få. Jag önskar han läst detta så han kunde få känna hur han har påverkat mig. Men jag är för feg för att skicka bloggadressen till honom!

Mikael är min Edward Cullen från Twilight och jag hoppas att jag kommer att bli hans Bella!

Ja det är exakt så jag känner det ikväll. Påverkad av vinet, precis som vanligt! Minnerna av Mikael dansar framför ögonen mer än jag vill! Han ord när han ser mig för första gången på ett halvår och han viskar i mitt öra:  Du är livsfarlig... Mmmm det kan bara kännas på ett sätt. Som en seger! En seger som jag vill känna igen! Vill ha min Mikael!

Det är dött inom alla områden. Sommaren är här och jag tror att Mikael har flyttat från stan. Min saknad är enorm. Joakim har jag inte heller sett på evigheter. Inte samma saknad där. Men det är inte utan att jag kan tänka mig att träffa honom snart... Sommaren sätter ju mina känslor i brand. För alla utom en. Hur ska jag klara av att ha semester tillsammans med Andreas? Förra året gick det bra för Joakim hörde av sig då och då men i år vet jag inte... Kanske dax att hitta någon ny att bli lite småkär i?

Det vackraste två människor kan komma att göra är nog en bebis! När jag har träffat Micke och Joakim så är bebis det jag minst har varit nervös för. Konstigt egentligen. Eftersom både Micke och Joakim är så vackra människor så har jag utan tvekan kunnat tänka mig att föda deras bebis. Utan att behöva berätta för Andreas. Man är ju helt slut i huvudet.
Det har dock inte blivit någon bebis. ( Jag har skyddat mig!) Om inte för bebis så för sjukdomar.
Men visst är man dum, jag skulle gärna bli gravid med Micke , men inte med Andreas som jag är gift med.

När jag vaknade idag så frös jag. Tog första bästa strumpor ur garderoben. Och vems är de? Mikaels. Mikes strumpor som jag fick med mig när jag var där sist. Jag kämpar. Och det går bättre och bättre. Kanske kommer över honom snart... Snart...

Såg Joakim i veckan. Fick inte en miljon fjärilar i magen. 10 st kanske... Men de kittlar skönt.

Är ledig idag och är ganska trött men pga all examen så funderar jag på att gå ut. Man kanske kan få en skymt av antingen Micke eller Joakim. Helst Micke.

Sist jag skrev ett inlägg så kände jag ångest mot Andreas. Hur länge ska jag ljuga för honom? Ska jag fortsätta som om inget har hänt hela livet? Det är ju inte snällt mot någon av oss. Egentligen så är jag ju dum i huvudet som bloggar om detta. Vem som helst kan gå in och läsa. Kanske är det en utmaning till att Andreas ska hitta bloggen oh läsa? Låta han läsa och jag kan slippa förklara mig?
Jag hatar att jag är så feg. Nu är det åter igen ett tag sedan jag hörde av både Mikael och Joakim. Saknar inte Mikael lika mycket, men jag skulle ju aldrig tveka om han ville ha mig igen.
Jag är en jävla häxa! Och hatar mig själv för det.