Satan med.

Ja, satan med att de kan påverka mig så jävla mycket. En hel vecka har gått och jag kan bara inte njuta av att vara jag utan måste hela tiden ha ett mål i sikte. Ett onaturligt mål. Att få den jag inte kan få. Påsken har varit onaturligt trist. I lördags kunde jag inte hejda mig utan skickar ett mess till Joakim. Inte för att det är Joakim jag vill träffa utan vill ha Mikael. Men när inte Mikael är i stan så fick det bli ett mess till Joakim. Frågar snällt om han vill fira påsk med mig en stund. Han svarade inte. På söndagen när jag nyktrat till så var jag ganska glad för det. Men ändå lite putt för att han åter igen har segern i sina händer.
Plågas fortfarande av mina känslor för Mikael. Åhh gode gud vad jag vill ha honom. Han är som ett gift för mig. Mitt knark i ett drogmissbruk. Min ängel i ett helvete. Önskar jag kunde hata honom. Det vore så mycket enklare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0