KÄRLEK

Facebook är ett underbart tidsfördriv. Som en flitig användare i början så addadde man ju alla som man någonsin sett i verkliga livet. Som jag skrev innan så fanns det ju en kille som heter Joakim som alltid varit förbjuden för en sådan tjej som mig, Ful, fet och opolulär. För att utmana ödet en dag efter några glas vin så addadde jag denna killen för att se vad det skulle leda. Bara en stund efteråt så var vi "facebookkompisar". Ganska så direkt så skrev denna vackra människa till mig och frågade vem jag var. Bara detta fick mitt självförtroende att växa. Jag ljög ihop en historia om att jag addat honom av misstag pga att vi hade många gemensamma vänner. Han verkade tro på mig och vi började prata via chatt. Han addadde mig på msn och jag kände hur fjärilarna i magen började dansa. Trots mitt självkritiska granskande så började han planera hur vi skulle ses. Han bjöd ut mig på olika arrangemang och jag vågade inte tacka ja. Jag var förälskad i Joakim och ville ångra mitt "ja" till giftemålsplanering. Joakim erbjöd mig bubbelbadsmys och annat underbart som Andreas aldrig skulle drömma om. För att inte trilla över gränsen till att göra något dumt så lade jag upp bilder på tänkbara brudklänningar och brudbuketter på facebook profilen. Stackars Joakim undrade om jag skulle gifta mig och jag kunde ju inte svara annat än ja. Där avslutades vår kontakt. Fanken vilken förlust detta var för mig. Min drömkille erbjuder mig att ses och jag säger att jag ska gifta mig med någon jag inte ens vet om jag älskar. Hur jävla korkad får man vara?