Svår väntan.

Efter fredagskvällen var jag helt salig och var så lycklig. Tänk vad känslorna kan ändras snabbt. Dumt av mig men vissa saker kan man bara inte hjälpa. På lördagen hade jag planer på att träffa en kompis och hennes man. Vi skulle ut och äta. Under kvällen kände jag mig otålig. Tänk om Mikael skulle ut. Vid midnatt kunde jag inte låta bli att skicka ett sms och fråga om han skulle ut och visst skulle han det. Jag visste att jag hade två kompisar som också skulle ut så jag bestämde mig för att gå ut jag med. Hinner inte mer än in på stället så är han där. Lika fin som kvällen innan. Han ser mig direkt och vi går ut, precis som kvällen innan. Grejen är den att denna kvällen vill jag har mer av honom. Beställer en taxi medan han hämtar ut sin jacka och åker sedan hem till honom. Vilken natt det blev. Denna fina kille. Vilken Gud. Mmm. Om jag var nöjd innan så behöver jag nog inte skriva vad jag var efter denna natt. Den var magisk! 100 % samspel både fysiskt och psykiskt.
Vid halv fyra började jag känna mig lite stressad, trots att jag skulle kunna göra vad som helst för att stanna där. Men vad skulle jag säga till min man? Kunde knappt ta mig därifrån, men jag visste ju att vi skulle ses på tisdag så jag fick snällt ta mig därifrån. När jag kommer hem så ligger min man och sover. åhh tårarna brände och jag ville åka tillbaka. Och framför allt så ville jag inte krypa ner och lägga mig brevid Andreas. Nej nu fick jag se till att bestämma mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0